Assignment #1

Texten i assignment #1 löd:

Gå utomhus. Tag 70 steg i valfri riktning. Plocka upp det första föremål/objekt du ser. Fortsätt förflytta dig. Samla liknande föremål/objekt tills du har tillräckligt. Låt föremålen/objekten bli början på din berättelse.

Sagt och gjort. Min utflykt började från porten ut mot Valands innergård. Därifrån rörde jag mig i en cirkel, runt trädgårdsföreningen och upp till Valand igen. Här är (nästan alla) föremål jag hittade. I bilden här visar jag inte en stor mängd pinnar jag hittade på vägen.

Något ur uppgiftstexten jag tog fast på var ”min berättelse”. Berättelse förstod jag som ett återberättande av ett antal händelser. Vilken är då min berättelse?  Finns den berättelsen redan, är det min biografi? Jag såg att föremålen kunde teckna, kanske inte en biografi, men en berättelse om en dag – en dag som kanske kunde ha varit min. Många av föremålen kännetecknar något som har påverkat en människokropp. Växter har framställt syre att andas. Drycker och mat har passerat in i kroppen liksom rök från cigaretter och nikotin från snus. Någon har kanske lyssnat på musik efter att ha plockat upp en flyer för en spelning? Jag tänkte mig att en annan kropp hade passerat just min väg och tagit del av alla dessa processer, att näring, ljudvågor, vätska, luft och rök hade lämnat föremålen och blivit en del av samma kropp.  En kropp som kanske kunde ha ersatts av min. Jag skrev en text om ett antal lösryckta kroppsliga processer. Tillsammans med bilden blir den början på en berättelse.

Text:

Ljudvågor rör sig genom luften och in i örat. Trumhinnan sätts i rörelse, hörselbenen och snäckan skickar signalen vidare till hjärnan. Kroppstemperaturen ökar omärkbart, tillsammans med pulsen.

Blodkärlen drog sig samman. Smaker och lukter nådde mig förändrade.

Struplocket flyttades något. Struphuvudet och tungbenet lyftes gång på gång. Vätskan filtrerades genom ett kärlnystan. Blodkärl kring rörsystemet upptog delar av vätskan innan den passerade. Annat som jag måste bli av med tillfördes istället vätskan. Saltbalansen reglerades.

Blodtrycket var tillräckligt högt.

En uppsättning körtlar producerade vätska. Enzymerna i vätskan inledde en nerbrytningsprocess medan muskelgrupper arbetade de allt mindre delarna vidare genom systemet.

Min mun torkade ut.

Fötterna kallnade.

Kroppstemperaturen ökade.

Signaler kom från förlängda märgen. Revbenen lyftes och mellangärdet sänktes. Gaser bytte plats. Koldioxid lämnade kroppen. Brösthålan utvidgades.

Vätskan kunde enkelt ta sig genom cellmembranen och påverka balansen av olika signalämnen.

Impulser strömmade ut i fingrarnas nerver och kom handen att fumla ivrigt med pappersbiten. Ljuset tog sig in genom ögonen när de hastigt rörde sig i små rörelser fram och tillbaka.

 

Föreläsning 16/1: Att iscensätta lärande

Föreläsningen introducerade en stor mängd begrepp. Några av dem stannade Camilla upp vid lite längre medan andra bara gavs ett namn. På så vis fick jag en slags skiss av vår kurs, alltså vilka begrepp den kommer behandla, men också av vad undervisning i bildämnet kan innebära. Camilla pekade på hur definitioner av centrala begrepp som kreativitet eller estetik skiftat genom historien och hur de definitioner vi själva anammar påverkar lärarpraktiken, eftersom de påverkar vår tolkning av styrdokument och verksamheten i stort. Jag fick alltså en bild av kursen som ramverk, men också av att den lägger stor vikt vid egen reflektion. Den egna reflektionen blir viktig, som jag förstår det, eftersom man som lärare har stor makt att forma och påverka andra människor.

 

 

 

 

Här är en bild från föreläsningen, en didaktisk triangel. Jag ser det som att den gestaltar relationer i flera riktningar samtidigt. Som lärare har man en relation till sitt stoff men också till eleven och detsamma är sant för eleven, åt andra hållet alltså. Jag tänker mig att detta ger stort utrymme för dynamik och ovisshet i en process eller bara i en enskild situation.

Camilla lyfte fram skillnaden mellan en inställning till lärande som karaktäriseras av just dynamik och en inställning som ser lärande som mer linjärt. Jag ser många kopplingar här till tidigare kurser i didaktik, till exempel till Hoppmanns didaktikbegrepp och till Deweys tänkande om lärande som en organisk tillväxt av erfarenheter. Ett linjärt förhållningssätt tänker jag mig kan begränsa just möjligheten att göra erfarenheter, särskilt då erfarenheter som utgår från den lärandes här-och-nu. Som vanligt när det gäller teoretiska resonemang fastnar jag i tillsynes små frågor. Är lärande oförutsägbart för att varje enskild erfarenhet är oförutsägbar eller för att händelsekedjan är det? Är det två sätt att säga samma sak?

Camilla visade på hur ett praktiskt förhållningssätt som eftersträvar dynamik och öppenhet kan se ut och vilka typer av uppgifter det kan innebära – i kontrast till en mer linjär förståelse med bestämda målbilder. Vilka förutsättningar kan ett upplägg ge för lärande? ”Används” ämnet som ett något att lära sig genom eller gestaltas ett givet sätt att göra erfarenhet – givna erfarenheter? En av uppgifterna med mer dynamiskt utfall innehöll ett omvandlande av kroppslig rörelse i rummet till ett fotografiskt bildelement, vidare till noter baserade på fotot och sedan till musik som man kan spela utifrån noterna. Jag funderar över varför den typen av omvandlingar är så fascinerande för mig, och säkert rätt många andra. Tycks de synliggöra en mångfald i tillvaron? Eller en enhet? Återigen, är det samma sak, förutsätter de varann? Vad är det som ”omvandlas”?

En annan fundering jag fastnar för utge från några av de grundläggande begreppen, de där som har haft olika definitioner genom tiderna, särskilt tänker jag på ”skönhet” som en del av estetikbegreppet. Vad är det för något? Svaret verkar kunna pendla mellan å ena sidan något väldigt abstrakt, något som kanske inte ens finns, och en avdelning på ett varuhus.